"PLANER PÅ LSS-BOENDE FÅR GRANNAR ATT RASA" SNÄLLA LÄS
Såg denna artikeln på aftonbladet förut. Planer på att bygga ett boende i ett villaområde för människor med funktionsnedsättningar, i detta fallet Downs syndrom och autism. Det gör mig så himla ledsen att läsa såna här artiklar. Året är 2013 och fortfarande har människor förutfattade meningar om människor med olika nedsättningar. Förutfattade meningar om att de av någon anledning skulle vara farliga, konstiga och inte värda att bo tillsammans och runt "vanliga" människor.
Läser ni artikeln ser ni några utav argumenten mot detta boende. Argument om att man vill skydda sina barn (skydda sina barn mot handikappade), eller att husen kommer sjunka i värde om det ligger ett gruppboende bredvid. "Vem vill köpa en tomt vid ett gruppboende?". Vart ska människor med funktionsnedsättningar bo då? Mitt i skogen? Helst så långt bort så man inte möter en "vanlig" människa? Blir rädd för samhället vi lever i. Ska man allvarligt talat separera människor från andra människor beroende på hur dom är? För att man har fötts med en funktionsnedsättning?
Jag har själv en bror med Downs syndrom. Bara tanken på att vissa inte vill att sådana som honom ska finnas eller få bo i ett vanligt samhälle gör mig besviken och fruktansvärt ledsen. Han är på riktigt det bästa jag har, någon som har lärt mig så mycket i livet och gör det fortfarande. Vart är rättvisan? Vi bor i Sverige, ett väldigt bra land i många lägen, men sånt här blir jag så arg på. Det handlar om ren okunskap. Jag vet ju att alla som känner någon med Downs syndrom (i detta fallet eftersom det är de jag vet något om) är inte alls rädda, tycker dom är konstiga eller tror att dom ska attackera eller något. Dom är värda att behandlas som en vanlig människa, för det är precis vad dom är. Alla borde få lära känna någon med en funktionsnedsättning. Det hade gjort världen mycket snällare.
Kommentarer
LORISSA LOVEBOMB
Jag har en kusin med grav autism och en släkting med downs syndrom och jag reagerade med äckelkänslor när jag läste utdrag ur personernas protestbrev. Jag kan knappt börja uttrycka min ilska och sorgsenhet och frustration... och jag vet inte vad vi ska göra! Hur ska vi få dem att förstå!?
Svar:
Josefin
Silvia
Jättefin blogg. Kolla in på min blogg med :D
Trackback
